Livet som hundägare…

Hunden är en uppskattad familjemedlem hos de flesta. Hunden kräver en del tid i anspråk förvisso, men det är ett kärt besvär. Du släpper ut hunden i trädgården på morgonen, som vanligt. Den ska kissa och göra sina morgonbestyr medan du plockar ordning på grejerna som ska med till dagis och när du är klar är hunden också klar. På eftermiddagen tar sambon ut hunden när han kommer hem, och du hämtar barnet på dagis och kvällsbestyren är igång. Hunden är lite låg, lite gnällig och verkar lite orolig. Du noterar att vattenskålen inte är påfylld och när du fyllt på vill hunden endast doppa nosen innan den går och lägger sig.

Morgonen efter väcks du av att hunden gnäller och den har fortfarande inte druckit vatten. Kanske är det dags att ringa veterinär Stockholm tänker du. Sagt och gjort. Veterinären ber dig att avvakta men efter att hunden gjort några försök till att kissa men ändå inte lyckats blir du orolig och bestämmer dig för att åka in ändå.

Du kommer in till veterinärkliniken med en styck hund, ett barn och en väska med småbarnsprylar. Efter att du anmält dig i receptionen sätter du dig och väntar. Det sitter andra oroliga djurägare och väntar, alla tittar på varandra och försöker sysselsätta sig bäst de kan. Hos en bra veterinär i Stockholm finns alltid en kaffeautomat, men även om kaffe lockar så krävs det en del att hålla reda på småbarn och hund som ivrigt försöker hälsa på alla andra. Till slut ropas ni upp och du får komma in i ett undersökningsrum. Ännu mer väntan, med ännu mindre att titta på.

Till slut kommer veterinären, undersöker och tar ett blodprov.

Mer väntan, nu med en väldigt rastlös och hungrig ettåring i famnen. Ni går ut en runda för att hunden ska få kissa och barnet ska äta en banan. Nu passar hunden på att tömma blåsan och verkar helnöjd. Hos veterinären kommer provsvaret tillbaka, hunden är kärnfrisk och du kan åka hem, lättad, men med en skrikande ettåring på armen.